Jag har så länge jag kan minnas haft sömnproblem. När jag var liten hade jag svårt att somna och sen vaknade jag otroligt tidigt. Nu på äldre dagar så har jag inga problem att somna, men då måste jag ha någon bredvid mig har jag märkt (har varit i förhållande under de senaste sex åren). Men jag vaknar mycket på nätterna, drömmer, sover ryckigt och känner mig aldrig utvilad när klockan ringer. Har gått sömnutredning och ska gå på ett sista besök i januari för att veta senaste undersökningen. Men jag tror helt enkelt att det inte är något "fel", utan jag grubblar mycket och har svårt att slappna av. När man pratar runt så känns det som att många sover dåligt. Men det har kommit till en punkt där jag börjar tro att mitt psykiska mående blir lidande för att jag är så otroligt trött hela tiden. Därför så kontaktade jag min läkare i lite panik igår (har alltid velat klara mig utan medicin) och skrev att ge mig något bra så att jag får sova. Sagt och gjort. Hon skrev ut medicin till mig. Och inatt sov jag min första natt på jag vet inte huuuur länge. Fick en liten chock när jag vaknade. Men ändå helt underbart. Jag vet inte hur ofta jag kommer ta det, även om det jag fick inte är vanebildande. Men inatt fick jag äntligen sova. Är lite trött för att det fortfarande är morgon och så, men det ska bli spännande och se hur dagen visar sig. Brukar dippa sådär vid lunch och sen blir eftermiddagen supertung. Så vi får se!
Idag blir det jobb, senare ikväll sista träningen innan julen och vi ska ha bastuhäng. Blir en bra torsdag tror jag!
