Idag är det onsdag och snart har halva veckan gått. Jag jobbar stenhårt på att inte varje dag längta till helgen.. men vad svårt det är. Det där med att leva i nuet och njuta av varje dag, det är bra svårt ibland. Idag ska jag i alla fall på det sista testet av min sömnutredning som pågått i två år. Jag har sovit med sensorer hemma, några diskreta och några mindre diskreta, jag har gjort MR på hjärnan och lite sånt. Allt tar tid. Så har inte frenetiskt testat mig i två år. Men nu är det dags att åka till Huddinge för att få ett aktivitetsarmband i en vecka och sen om en vecka ska jag sova en hel dag på sjukhuset. Man ska minst ha sovit 6 timmar under natten, vet inte alls hur jag ska få dessa 9 timmar att gå. MEN det är bra för att se om vi kan förstå vad mina sömnproblem innebär. För att göra en lång historia kort: Jag har sovit dåligt sen jag var lite, förut hade jag svårt att somna, men nu somnar jag fort som tusan men vaknar sen alltid runt 01-02 och då vaknar i intervaller av 1-2 timmar tills det är dags att gå upp. Vissa dagar gör det ingenting och vissa dagar vill jag bara skjuta mig själv i huvudet för att energin är så låg. Det känns aldrig som att jag får återhämta mig. Vilket logiskt sätt borde vara på natten. Så det ska bli spännande den här veckan + nästa onsdag. Sen får vi se vad det visar.
Det är fullt med innebandy den här veckan också. Letar fortfarande motivation, men det kommer förhoppningsvis snart. Annars är det dags för en ordentlig funderare. Är det värt tiden? Men vem skulle jag vara utan?
Avslutar med en bild på den bästa människan i världen. Min kärlek.
